*Heather Greene "Five dollar dress" - Singer-songwriter fra NYC som ser ut som Karin Park og høres ut som Nora Jones. Hun har med seg min yndling Bill Frisell på flere av låtene, men materialet er i utgangspunktet temmelig kjedelig, og da kan ikke en gang Bill fikse på det.
*Jane Birkin "Fictions" - Jeg tenker på to ting når jeg hører Jane Birkin:
1) Serge Gainsbourg 2) The Birkin Bag. Her synger hun låter av Tom Waits, Neil Young, Rufus Wainwright, Beth Gibbons osv. Ganske kjedelig; man lengter litt til originalversjonene av låtene. Plata var ikke mye å skryte av i allefall. Veska derimot..
mandag, mai 15, 2006
Dave Holland Quintet på Cosmopolite 12.05
Den anerkjente jazzbassisten Dave Holland spilte på Cosmopolite sist fredag sammen med sin kvintett, bestående av Chris Potter (tenor- & sopransax), Robin Eubanks (trombone), Nate Smith (trommer) og Steve Nelson (vibrafon). De kommer med plate senere i år, ellers har de jo også gitt ut f.eks. den glimrende "Prime Detective" (ECM, 1999) som anbefales sterkt. Kjempefin konsert! Dagen før spilte de på Nefertiti i Göteborg, og den konserten blir sendt i svensk P2 den 6. juni. Det er moro å høre musikere som har så vanvittig kontroll uten at det blir statisk eller kjedelig. (Også er det moro å se en ekstremt veltrent trombonist i bolebukse av alle ting, haha.)
Fra Göteborgsposten 11.mai:
MUSIK: Dave Holland hör till samtidens främsta bandledare i jazzens värld. Med lyhördhet och demokratiska arbetsformer skapar han musik som inte minst vinner en ny ung publik. I kväll spelar hans kvintett på Nefertiti.
Dave Holland Quintet har varit på turné en längre tid och är inne i slutfasen med tre konserter i Skandinavien och avslutning i Portugal. Basisten Dave Holland, 60 i höst, har turnerat sedan han var 22. Att resandet är en ofrånkomlig del av jobbet är ingen nyhet. Han gillar att spela, älskar sitt band, men uttrycker obehag över alla de säkerhetskontroller som omger flygresor i dag. Nu har Holland just käkat frukost i Köpenhamn och skall bara över sundet till Sverige, så han är lugn och fin. - Musiken förändras från kväll till kväll, och det fina med att ha musiker som utvecklar både sitt spel och tolkningarna av kompositionerna är att det blir som en lång berättelse som böljar fram med ständigt nya inslag, säger Dave Holland.
Ett demokratiskt band
Det är uppenbart att arbetsvillkoren är uthärdliga, för trots att till exempel saxofonisten Chris Potter hör till de mest efterfrågade och dessutom har sitt eget band, så skaffar han sig tid för att hänga med Holland till nya flygterminaler, nya scener, nya hotell, nya frukostflingor. Besättningen i hans kvintett har också varit densamma sedan starten för nio år sedan, så när som på trummisen Nate Smith, som ersatte Billy Kilson 2003. Holland erkänner utan omsvep att det råder ett demokratiskt och jämlikt förhållande i bandet. - Musik när den är som bäst är demokratisk. Jag uppskattar musik som gör det bästa av samtligas medverkan, och som erbjuder utrymme för alla att uttrycka sig. De grupper i historien som jag gillar bäst är sådana: Duke Ellingtons band, Louis Armstrongs band, och grupperna med Coltrane och Miles. Det är inga grupper som hyllar bandledaren, utan bandet och dess medlemmar, och månar om musikens kreativa flöde. - Det finns mycket generositet i bandet, säger Holland.
Frihet och förändring
Hollands musik är komplex och dynamisk. Man kan undra hur det går till att få dessa krafter och många skikt att förenas och leda åt samma håll. Han säger att han försöker finna balans mellan olika element, starka melodiska linjer och stark och tydlig rytmik till exempel. Det gör musiken tillgänglig för lyssnaren trots de mer komplexa harmoni-, form- och strukturelement som finns där. Och i den goda formen finns förstås också utrymme för musikalisk frihet och förändringar. - Det är ett sätt att överraska såväl oss själva som publiken varje kväll. Ett inslag av oförutsägbarhet måste alltid finnas i musiken. Jag frågar, lite försåtligt, om han tycker det finns en maximal längd på solon. Inte minst Chris Potter är en man med enormt mycket idéer i luren. - Jag tror att musikerna bäst avgör det. I synnerhet såna här musiker; de har mycket goda instinkter för sånt här. De kan mycket väl välja att ta ett kort solo för att det räcker för att uttrycka det de vill vid just det tillfället. Nästa kväll kan det vara tvärtom. Förhoppningsvis känner vi när vi hållit på länge nog, hahaha.
Många unga lockas till konserterna
Om några månader släpps en ny skiva med Hollands kvintett, den första sedan den lovordade dubbeln Extended play, liveskivan inspelad på Birdland i New York. Den nya skivan är den andra på Hollands egna etikett Dare2, den första var storbandsplattan Overtime. - Den innehåller musik av samtliga gruppmedlemmar, och vi fortsätter i huvudsak med de grundidéer vi arbetat med, med mycket gruppdialog. Han vill inte tala för mycket om musiken, det gör det svårare för lyssnaren att göra sina egna tolkningar. - Jag har tagit till vana att spela in musiken efter att vi spelat den på turné, snarare än före. Det ger också en ärligare bild av vad vi faktiskt spelar live. Liveskivan från Birdland och förra årets Big Band-skiva Overtime fick ett strålande mottagande. Är de bästsäljare? - För mig är de det. Det går inte att jämföra med popbranschen, men mottagandet av publik och recensenter har varit fint. Holland påpekar att jazzskivor också har längre livslängd. - Särskilt kul är det att så många unga människor dyker upp på konserterna. Gruppen runt 18-25 har ökat rejält på senare år. För mig är det viktigt - att nå nya lyssnare och säkra musikens framtid.
Fra Göteborgsposten 11.mai:
MUSIK: Dave Holland hör till samtidens främsta bandledare i jazzens värld. Med lyhördhet och demokratiska arbetsformer skapar han musik som inte minst vinner en ny ung publik. I kväll spelar hans kvintett på Nefertiti.
Dave Holland Quintet har varit på turné en längre tid och är inne i slutfasen med tre konserter i Skandinavien och avslutning i Portugal. Basisten Dave Holland, 60 i höst, har turnerat sedan han var 22. Att resandet är en ofrånkomlig del av jobbet är ingen nyhet. Han gillar att spela, älskar sitt band, men uttrycker obehag över alla de säkerhetskontroller som omger flygresor i dag. Nu har Holland just käkat frukost i Köpenhamn och skall bara över sundet till Sverige, så han är lugn och fin. - Musiken förändras från kväll till kväll, och det fina med att ha musiker som utvecklar både sitt spel och tolkningarna av kompositionerna är att det blir som en lång berättelse som böljar fram med ständigt nya inslag, säger Dave Holland.
Ett demokratiskt band
Det är uppenbart att arbetsvillkoren är uthärdliga, för trots att till exempel saxofonisten Chris Potter hör till de mest efterfrågade och dessutom har sitt eget band, så skaffar han sig tid för att hänga med Holland till nya flygterminaler, nya scener, nya hotell, nya frukostflingor. Besättningen i hans kvintett har också varit densamma sedan starten för nio år sedan, så när som på trummisen Nate Smith, som ersatte Billy Kilson 2003. Holland erkänner utan omsvep att det råder ett demokratiskt och jämlikt förhållande i bandet. - Musik när den är som bäst är demokratisk. Jag uppskattar musik som gör det bästa av samtligas medverkan, och som erbjuder utrymme för alla att uttrycka sig. De grupper i historien som jag gillar bäst är sådana: Duke Ellingtons band, Louis Armstrongs band, och grupperna med Coltrane och Miles. Det är inga grupper som hyllar bandledaren, utan bandet och dess medlemmar, och månar om musikens kreativa flöde. - Det finns mycket generositet i bandet, säger Holland.
Frihet och förändring
Hollands musik är komplex och dynamisk. Man kan undra hur det går till att få dessa krafter och många skikt att förenas och leda åt samma håll. Han säger att han försöker finna balans mellan olika element, starka melodiska linjer och stark och tydlig rytmik till exempel. Det gör musiken tillgänglig för lyssnaren trots de mer komplexa harmoni-, form- och strukturelement som finns där. Och i den goda formen finns förstås också utrymme för musikalisk frihet och förändringar. - Det är ett sätt att överraska såväl oss själva som publiken varje kväll. Ett inslag av oförutsägbarhet måste alltid finnas i musiken. Jag frågar, lite försåtligt, om han tycker det finns en maximal längd på solon. Inte minst Chris Potter är en man med enormt mycket idéer i luren. - Jag tror att musikerna bäst avgör det. I synnerhet såna här musiker; de har mycket goda instinkter för sånt här. De kan mycket väl välja att ta ett kort solo för att det räcker för att uttrycka det de vill vid just det tillfället. Nästa kväll kan det vara tvärtom. Förhoppningsvis känner vi när vi hållit på länge nog, hahaha.
Många unga lockas till konserterna
Om några månader släpps en ny skiva med Hollands kvintett, den första sedan den lovordade dubbeln Extended play, liveskivan inspelad på Birdland i New York. Den nya skivan är den andra på Hollands egna etikett Dare2, den första var storbandsplattan Overtime. - Den innehåller musik av samtliga gruppmedlemmar, och vi fortsätter i huvudsak med de grundidéer vi arbetat med, med mycket gruppdialog. Han vill inte tala för mycket om musiken, det gör det svårare för lyssnaren att göra sina egna tolkningar. - Jag har tagit till vana att spela in musiken efter att vi spelat den på turné, snarare än före. Det ger också en ärligare bild av vad vi faktiskt spelar live. Liveskivan från Birdland och förra årets Big Band-skiva Overtime fick ett strålande mottagande. Är de bästsäljare? - För mig är de det. Det går inte att jämföra med popbranschen, men mottagandet av publik och recensenter har varit fint. Holland påpekar att jazzskivor också har längre livslängd. - Särskilt kul är det att så många unga människor dyker upp på konserterna. Gruppen runt 18-25 har ökat rejält på senare år. För mig är det viktigt - att nå nya lyssnare och säkra musikens framtid.
Abonner på:
Innlegg (Atom)